Jag var bara i stugan i två dagar och sedan dess har jag varit hemma. Men jag behövde en liten bloggpaus. Det har varit mycket nu de senaste dagarna.
Bara trevliga sociala tilldragelser och inte mer än vad jag för några år sedan tyckte var normal mängd.
Men nu efter den långa isoleringen som barnlösheten på sätt och vis var och sedan efter att ha fått ett barn som behöver lite ordning och reda i sitt liv. Så känns det lite ovant att ha fyra av fem kvällar uppbokade.
Jag och Lillkatten åker för övrigt ut till stugan i morgon kväll igen så pausen fortsätter!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ville bara tacka för din senaste kommentar! Det du skrev gjorde mig så glad! Du sammanfattar ganska bra min avsikt när jag började blogga. Jag höll själv på att bli galen av all missunnsamhet och avundsjuka, ilska och sorg som höll på att äta upp mig, samtidigt som ganska många i min omgivning ständigt påpekade för mig att jag absolut inte fick känna så. Fast det fanns tack och lov en och annan (min syster, min pappa, min psykolog) som bekräftade det jag kände. Jag ville skriva om min situation precis som jag upplevde den för jag var övertygad om att det någonstans fanns några andra som kände likadant.
Det har mer och mer blivit mitt motto: känslor är inte goda eller onda, de bara är. Man måste få ha dem och man kan inte ställas till svars för dem. Ens handlingar däremot är en helt annan sak, men handling och känsla ska inte blandas ihop.
Hoppas ni har det skönt i stugan!
Skicka en kommentar