Nu sover Lillkatten mycket bättre. Det var nog värmen som gjorde att det var så jobbigt ett tag.
De senaste tre nätterna har han bara vaknat två gånger mellan 23 och 06 och det är nästan rekord för att vara han.
Det nya är dock att han är svårsövd när han väl vaknat. Förrut har han vaknat, ätit och sedan somnat om. Nu vaknar han, äter, somnar vid bröstet men vaknar direkt när jag försöker lägga ner honom på hans kudde. Så nu vankar jag eller Kattpappan omkring med honom ett litet tag och sedan går det utmärkt för honom att somna. Problemet är att det inte är lika lätt för oss. Har vi varit uppe och sprungit är vi oftast väldigt vakna och somnar inte om i första taget.
Jaja, man kan väl inte få allt. Den dagen när han både "bara" äter två gånger och dessutom kan somna om kommer säkert att inträffa vilket år som helst.
e: ditt tips om pappametoden (som jag läst om även på andra ställen) ska provas så fort vi får tid. D.v.s Kattpappan måste kunna vara vaken flera nätter på rad utan att det påverkar vår inkomst alldeles för mycket.
anna: Han sover redan själv. Han ligger visserligen i vår säng men på en egen kudde och med ett eget täcke, så när vi sover rör vi faktiskt inte vid varandra.
Och till sist. Jag vill alltid be om ursäkt när jag skriver sådana här inlägg, för jag tycker att det är ganska dålig blogging. Men det tänker jag inte göra. Bara upplysa om att jag inte är helt nöjd med inriktningen just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vet du vad Kattmamman, jag tycker inte att det är dålig bloggning alls! Sömn har blivit någonting kontroversiellt liksom. Antingen ska man vara Supernanny-stilen eller så ska man vara AP och samsova med sina barn hela livet. Inget mellanting, inget beroende på vad som egentligen funkar med just mitt barn. Och hos oss funkar vissa saker ibland och andra saker ibland. Antar att det har med barnets utveckling att göra. Ibland behöver de det ena, ibland det andra, hemligheten är att vara lyhörd. Och det är svårt att vara lyhörd men läser man vad andra är med om så kan man ju få ideer om vad man ska leta efter.
En tanke varför han nu är mycket mera svårsövd vid bröstet (hemmagjord teori!). Alla bäbisar somnar ju ätande och sedan någonstans så slutar man med det. Vuxna människor somnar ju inte ätande i alla fall! Kanske ligger det i Lillkattens utveckling just nu att han får svårare att somna ätande, att han inte somnar lika djupt och det är därför han vaknar när du lägger ner honom och därför han somnar gott när han har varit ifrån maten ett tag. Bara en tanke. Vandrandet låter lite jobbigt, det funkar inte om du lägger honom i sängen och stryker på honom i stället? Så blir det lättare för dig och Kattpappan att somna om, och kanske också, så småningom, lättare för Lillkatten att somna själv.
Kram
Anna - som i perioder har funderat MYCKET på detta med sovandet :-)
Nej du har rätt. Konstigt att något så trivialt som sömn kan bli så kontroversiellt.
Jag känner mig dessutom en aning skyldig för jag tror på samsovning så att det kanske blir för mycket. Vi har ju ingen säng till Lillkatten så det finns inga alternativ för oss att prova med.
Jag tror att din hemmagjorda teori kan stämma! Och är det så, så är det ju något positivt att han växer och utvecklas.
Vandrandet är jobbigt, men vi gör det inte för att han ska somna utan för att han ska glömma att han är arg ;-)
Egentligen är Lillkatten lättsövd, och han somnar utan att vi rör vid honom bara vi sitter brevid och han får ha sin napp.
När jag inte vill ta upp honom och ge honom mat (för att han åt för tre minuter sedan) så blir han arg och potesterar högljutt. Men tar vi upp honom och går omkring ett tag, kanske byter blöja eller tittar ut genom ett fönster så glömmer han bort att vara arg, och när vi lägger ner honom så somnar han genast.
Vi samsov med Lilla My i flera månader fram till en dag då det plötsligt inte funkade. Hon hade ändrat sig och blev mera lättstörd. Sen sov hon själv ett tag och sen hade hon en period då hon behövde sova med oss. Så här har det varit olika. Och efter ett tag lär man sig att det hon behöver idag kanske inte är samma sak som hon behövde igår. Häftigt hur fort de utvecklas!
Skicka en kommentar