Innan jag fick barn retade jag mig ständigt på personer som hade barn och som inte kunde prata om något annat än barnen.
Nu är det tvärtom.
Jag tycker fortfarande inte att alla i ett sällskap ska behöva lyssna på timslånga beskrivningar av hur Lillkatten rullar runt, eller vilken sorts blöjor som är bäst.
Men jag vill inte behöva sitta och lyssna på detaljerade redogörelser för en viss krog på Stureplan och vad som kan hända där. Jag har inte varit ute på den typen av festligheter på flera år och har inget att tillföra diskussionen.
Visst man växer ifrån varandra, och är man på olika platser i livet, det ena singel den andra nybliven mamma så har man kanske inte så många gemensamma samtalsämnen. Men vill man fortsätta umgås får man anstränga sig från båda håll. Man kan kanske prata om det gemensamma intresset som en gång i tiden förde en samman (jag har inga kompisar som jag bara festat med) eller prata om något man läst i en tidning eller vad som helst som alla kan ha åsikter om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
det där är svårt, jag upplever samma sak, men jag tror att det är lättare för oss som fått barn att anstränga oss än vad det är för de som inte har barn. De som inte har barn fattar liksom inte vilken omvävlande händelse det är att få barn. Jag fattade åtminstone inte det innan jag fick barn.
Andra synpunkter?
Visst har du rätt, respekten måste komma från båda håll. Samtidigt tror jag att man ibland kanske måste acceptera att ens liv ser för olika ut för att det ska ge så mycket att umgås. Man kan ta paus i en vänskap och sedan hitta tillbaka till varann.
Däremot håller jag inte riktigt med föregående kommentar, att man som barnlös inte fattar hur omvälvande det är att få barn. Det gjorde jag, det var ju därför jag längtade så.
Det som har förvånat mig är istället hur mycket man lever i nuet, och hur viktiga alla vardagliga detaljer blir. Jag fattade inte hur man kunde prata mat, sömn och blöjor i evigheter, tar ämnet aldrig slut? Men det fattar jag nu :-)
Jag fattade också hur omvälvande det är att få barn redan innan jag blev mamma. Men jag är inte säker på att du och jag Helga är representativa där. Särskilt inte i jämförelse med mina barnlösa kompisar som inte är sugna på barn.
Och jag anstränger mig gärna för att kunna fortsätta att umgås med vänner. Men jag tycker nog att de borde märka (även om de inte först förstod det) att jag inte har möjlighet att delta i Stureplanssamtal och byta ämne.
Skicka en kommentar