Lillkatten har blivit erbjuden dagisplats på dagiset som ligger 300 meter ifrån vårt hus.
Efter vad jag hört är det ett väldigt bra dagis med mysig personal och trevlig stämning. Jag har också hört att genustänkandet är lika med noll.
För mig är det otroligt viktigt att Lillkatten blir behandlad som en liten människa snarare än en liten pojke.
Men jag tror att vi tackar ja till platsen i alla fall. Att det ligger så nära oss gör att Lillkattens dagar kan bli kortare och det är värt väldigt mycket. Och de första åren är det ändå viktigast att det finns snälla människor runt Lillkatten.
Han börjar förresten inte förrän i september, så han har lång tid kvar hemma med sina föräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är ändå er inställning som kommer att prägla honom, det är jag säker på. Det är guld värt att ha ett dagis nära hemmet.
Vi som sitter här och skriver och läser har ju alla vuxit upp i en tid då ordet genusmedvetande inte fanns. Ja, somliga av oss var ju barn i randiga unisexkläder från Polarn och Pyret på sjuttiotalet då man för första gången tyckte att pojkar och flickor kunde behandlas lika. Men andra har snarare varit på dagis under det glittriga åttiotalet. Och ju uppenbarligen kunnat utveckla ett hyggligt genusmedvetande i alla fall.
Fast jag upplever inte att genusmedvetenheten är särskilt stort i vår generation. T.ex. tas nästan all föräldraledighet och VAB fortfarande ut av kvinnor. Kvinnor har sämre löner även för lika arbete. Små pojkar får inte klä ut sig, och flickor kläs i kläder som är omöjlig att leka med. Listan kan bli oändligt lång.
Själv är jag ett av de där polarn-o-pyret-barnen som hade en pappa som skötte hushållet och en mamma som var mycket mer utbildad.
Jag håller helt med dig, Kattmamman. Min pappa har visserligen aldrig varit något vidare på hushållssysslor men annars identifierar jag mig klart med en polarn-o-pyretpräglad genusmedveten uppväxt hemma. Och jag ser mig som en person med hyfsad insikt om genus. Och om vi som naturvetare tillåter oss att dra slutsatser på basis av två fall så tycker jag vi är empiriskt stöd för det som Ullah säger.
Vilket i ett vidare perspektiv manar till eftertanke. Om föräldrarnas inställning är det som till syvende og sidst präglar barnen - vad nytta är det då med genusmedvetna dagis?
Jag förstår vad ni menar, och jag tror att ni har delvis rätt.
Men jag tror också att dagis och framförallt kompisarna på dagis har ett rätt stort inflytande. Trots allt tillbringar man den största delen av dygnets vakna tid på dagis.
Jag gick själv på ett väldigt genusmedvetet dagis i bästa 70-tals-anda. Vi hade varken dockvrå eller blirum utan mest träleksaker. Och jag var den enda flickan i min åldersgrupp. Där var det ingen snack om jämna grupper som jag tycker att alla dagis pratar om idag, och som skrämmer mig. Jag vill inte att min son ska få en plats i egenskap av pojke, för tänk om han inte vill göra de där sakerna som hör ihop med pojkrollen.
Skicka en kommentar